Höst
Sommaren har passerat i raketfart, jag vet inte riktigt vart den har tagit vägen. Ni som känner mig vet att jag på sätt och vis är rätt nöjd med det. Värmen i sommar har varit näst intill outhärdlig och den avstängda ventilationen på jobbet gjorde inte värmen mer populär. Kanske har någon för avsikt att koka mig levande, kanske har någon antagit att ingen jobbar i sommar. Oavsett vilket är det över nu.
Det känns skönt med höst, om än lite underligt. En dag var det sommar och nästa kom hösten.
De senaste veckorna har varit tunga.
Fredag den 13 augusti var jag på begravning. Vi tog avsked av Bengt. Om än Bengt levde ett långt liv är det ändå svårt. Det hjälps liksom inte att han själv sa att det var dags, inte heller att han blev nästan 92 år, det är tungt ändå. Han lärde mig vart man hittar hjortron, hur man plockar dem smidigast och det var hemma hos dem man hörde de mest fantastiska historier. Jag minns när jag var där på sensommaren och vi som vanligt skulle ut i skogen och plocka bär. Ung och fräsch som man var tänkte jag att det knappast skulle bli några problem att plocka samma mängd snottren som honom, då i 80-årsåldern. Oj så fel jag hade. När jag plockat så att botten på hinken var täckt hade han plockat mer än halva hinken full. Ni som varit och plockat snottren någon gång vet att det är en konst! Bärplockarna som kommer, mestadels från Thailand, har väldiga problem med hur de ska göra. Morfar berättade att de ofta rycker upp hela risen och tar med till bilen för att sedan plocka bort bären.
Det var en fin begravning i det vackraste av kapell. Det var allt igenom mycket fint, om än det är svårt att ta in när man väl är där.
Efter begravningen åkte jag, morfar, mormor, mor och moster till fjällen. Fredagkväll åt vi surströmming, drack vin och satt och pratade. Jag har verkligen en fantastisk familj! Tidigare på dagen grät vi tillsammans, på kvällen skrattade vi.
På lördagen fiskade jag, mamma och morfar under tiden Lena och mormor gick en bit av kungsleden (fjällvandringsled). Min otroliga mormor som fixar det mesta, med sin kol. Det regnade på förmiddagen så vi var blöta men glada när det klarnade upp på eftermiddagen. Vi fiskade och fiskade, utan framgång. Trots alla morfars tips och trix blev det inte en enda fisk. Vi träffade en del andra fiskare under dagen och de hade inte heller fått napp. Kvällen förflöt som den föregående. Morfar har alltid någon historia på lager. Det blev en sen kväll men vi var ändå upp relativt tidigt dagen efter. Vi åkte runt i Adolfström och tittade på natur och annat. Vägen hem var otroligt vacker! vi körde mot slagnäs genom båtsjaur. Jag tror att Sverige kan vara världens vackraste land!
På vägen hem stannade vi till hos Maj, morfars syster tillika Bengts fru. Det är alltid lika roligt att träffa henne, hon är så närvarande och genuin. Hon visade en bild på mig och Bengt när jag var i tvårsåldern. Bengt matar en hund och jag tittar upp på honom som om han vore min absolut största idol. Den bilden ska jag ha framför mig i huvudet varje gång jag tänker på Bengt. Det är med samma beundran jag minns honom idag.
Det känns skönt med höst, om än lite underligt. En dag var det sommar och nästa kom hösten.
De senaste veckorna har varit tunga.
Fredag den 13 augusti var jag på begravning. Vi tog avsked av Bengt. Om än Bengt levde ett långt liv är det ändå svårt. Det hjälps liksom inte att han själv sa att det var dags, inte heller att han blev nästan 92 år, det är tungt ändå. Han lärde mig vart man hittar hjortron, hur man plockar dem smidigast och det var hemma hos dem man hörde de mest fantastiska historier. Jag minns när jag var där på sensommaren och vi som vanligt skulle ut i skogen och plocka bär. Ung och fräsch som man var tänkte jag att det knappast skulle bli några problem att plocka samma mängd snottren som honom, då i 80-årsåldern. Oj så fel jag hade. När jag plockat så att botten på hinken var täckt hade han plockat mer än halva hinken full. Ni som varit och plockat snottren någon gång vet att det är en konst! Bärplockarna som kommer, mestadels från Thailand, har väldiga problem med hur de ska göra. Morfar berättade att de ofta rycker upp hela risen och tar med till bilen för att sedan plocka bort bären.
Det var en fin begravning i det vackraste av kapell. Det var allt igenom mycket fint, om än det är svårt att ta in när man väl är där.
Efter begravningen åkte jag, morfar, mormor, mor och moster till fjällen. Fredagkväll åt vi surströmming, drack vin och satt och pratade. Jag har verkligen en fantastisk familj! Tidigare på dagen grät vi tillsammans, på kvällen skrattade vi.
På lördagen fiskade jag, mamma och morfar under tiden Lena och mormor gick en bit av kungsleden (fjällvandringsled). Min otroliga mormor som fixar det mesta, med sin kol. Det regnade på förmiddagen så vi var blöta men glada när det klarnade upp på eftermiddagen. Vi fiskade och fiskade, utan framgång. Trots alla morfars tips och trix blev det inte en enda fisk. Vi träffade en del andra fiskare under dagen och de hade inte heller fått napp. Kvällen förflöt som den föregående. Morfar har alltid någon historia på lager. Det blev en sen kväll men vi var ändå upp relativt tidigt dagen efter. Vi åkte runt i Adolfström och tittade på natur och annat. Vägen hem var otroligt vacker! vi körde mot slagnäs genom båtsjaur. Jag tror att Sverige kan vara världens vackraste land!
På vägen hem stannade vi till hos Maj, morfars syster tillika Bengts fru. Det är alltid lika roligt att träffa henne, hon är så närvarande och genuin. Hon visade en bild på mig och Bengt när jag var i tvårsåldern. Bengt matar en hund och jag tittar upp på honom som om han vore min absolut största idol. Den bilden ska jag ha framför mig i huvudet varje gång jag tänker på Bengt. Det är med samma beundran jag minns honom idag.
