Sanne 'Crull'

Kärlek är bra, så länge ingen tar skada av den. Det är min utgångspunkt. Därför upprörs jag när människor  argumenterar för och talar nedsättande om homo- eller bisexuella. Det gör mig vansinnig när de enda argument de har är något i stil med: "det är inte normalt" eller "djuren gör inte så". Vem bestämmer vad som är normalt? Onormalt är det inte, homosexualitet har funnits åtminstone så länge som texter varit någorlunda personligt skrivna, dvs. i 3000 år. Tror man på vetenskapen finns det en studie som visar att samkönade reltioner i djurriket finns bland nästan alla arter. Det har även gjorts en översyn av den forskning som finns som visar på samma resultat (Science daily. http://www.sciencedaily.com/releases/2009/06/090616122106.htm). Ändå är det ständigt dessa argument som kommer upp.

 

För mig handlar det om något så grundläggande som alla människors lika värde. Att säga att det inte är normalt eller naturligt förminskar människor till att vara mindre. Jag håller homofobi (som för övrigt är en dålig benämning) lika illa som rasism eller nazism. Det finns inget värre.

 

Somliga tycker att jag reagerar onödigt starkt på att människor har andra åsikter än jag själv i den här frågan. Det skiter jag i. För min handlar det om en grundläggande människosyn. Folk vädrar sådana åsikter utan att egentligen veta om det finns någon bland dem som är homo- eller bisexuell. Jag har vänner som fått glåpord kastade efter sig, som känt sig förföljda, som varit extremt utsatta på grund av människors negativa syn på homo- och bisexuella. Med det inte sagt att alla som har liknande åsikter agerar så. Men det är på grund av sådana åsikter människor är rädda för att vara sig själva, rädda för att bli utsatta. Rädsla är en stark känsla som kan driva människor till att förneka vilka de är eller isolera sig.

 

 

I dag har jag haft det fantastika privilegium som det innebär att vara mamma i sju veckor. Jag inser att min dotter kommer få veta att det finns människor som inte tycker att homosexuella eller BTQ-personer är normala. Jag vill att hon ska känna sig trygg i att hon får vara den hon är, oavsett vem det visar sig vara och att hon kan kalla vem hon vill sin partner. Det är viktigt att hon är trygg i att hennes familj och de vi omger oss med kommer älska henne oavsett vad och att ingen av oss kommer att tycka mindre om henne eller tänka att hon är onormal på något sätt på grund av vem hon älskar eller vem hon är. Något mindre än så kommer jag aldrig att acceptera.